ovän

ovännen

(-)(-)

Substantiv [n]

"Av handlingarna framgår att 37-åringen gjort sig ovän med övriga intagna och att hon uttrycker sig ” otrevligt mot personalen ”."
"– Han var en fantastisk människa och hade inte en enda ovän."
"37-åringen hade då gjort sig ovän med övriga intagna och uttryckt sig ” otrevligt mot personalen ”."
"Ett bråk mellan två män hade urartat och när den ena mannen tagit fram en kniv hade den andra börjat viftat med en fogsvans, en såg, och dragit till sin ovän över ansiktet."
"– Han förstår inte varför det har hänt, han säger att han inte är ovän med någon, säger Thorsten Persson."
"Han har vid flera tillfällen gjorts sig ovän med bland andra LO:s största förbund Kommunal för att inte vilja ställa upp på jämställdhetspotter i samband med LO:s gemensamma lönekrav."
"Du har gjort dig ovän med den israeliska regeringen, har inte det skadat Sveriges intressen?"
"Stefan Löfven ville inte göra sig ovän med medelklassen."
"– Nej, och jag säger inte att det är att vara ovän."
"Så det är svårt att se hur han ska kunna dra in de borgerliga partierna i gemenskapen och kompromissa med dem utan att göra sig till ovän för livet med både vänstern och de egna gröna kamraterna i regeringen."

någon man inte tycker om; någon man (uttryckligen) inte är vän med