landsförrädare

landsförrädaren

landsförrädare

landsförrädarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: landsförrädare

Bestämd singular: landsförrädaren

Obestämd plural: landsförrädare

Bestämd plural: landsförrädarna

"I flera av kommentarerna och breven målas Liedholm och familjen ut som ” landsförrädare ” som bara fått ” vad den förtjänat ”."
"Kommunfullmäktiges ordförande Nils Ingmar Thorell ( L ) blev kallad ” landsförrädare ” på nationaldagen."
"– Att utmåla de etablerade politikerna som landsförrädare, det är något vi gör ganska frekvent eftersom vi tycker att dem är det, säger Pär Öberg."
"Då vecklades en banderoll ut mot en bergvägg med budskapet att politikern var en landsförrädare."
"En bombattrapp utanför stadshuset, hot mot socialsekreterare och politiker som kallas landsförrädare."
"Det är många fula ord och jag har blivit kallad landsförrädare."
"” Ni är landsförrädare."
"” Ni är landsförrädare."
"Jag erkänner, jag tog en fika med barnen häromdagen på mitt favoritkafé vid ett bord långt borta från andra besökare, och jag kände mig som en landsförrädare."
"Lars Hein har bland annat erbjudit rikspolischefen hjälp med gängvåldet : ” Ge oss vapen så ska vi nog hjälpa till ” och beskrivit sig själv som ” hellre stolt rasist än feg landsförrädare ”."

person som förråda|förråder sitt land