förskärare

förskäraren

förskärare

förskärarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: förskärare

Bestämd singular: förskäraren

Obestämd plural: förskärare

Bestämd plural: förskärarna

"Flickan hade hämtat en förskärare i skolköket och hotat att döda en kvinnlig klasskamrat efter att de kommit i bråk och slagits om en arbetsuppgift de skulle utföra tillsammans i ett klassrum."
"– Det är ett trauma, han stod där med min största förskärare, säger hon."
"Ena pappan hämtade till och med en en förskärare."
"Rånaren hotade personalen med en förskärare och fick med sig en kassalåda som byte."
"Rånade butik med förskärare"
"Patienten beskrivs som opålitilig och har vid ett tidigare tillfälle stulit och rymt med en förskärare."
"Till åklagarens bevisning hör bland annat en såg, en förskärare, en kniv, en hammare, sprutor, fem kassar och en flaska vodka."
"Enligt stämningsansökan har den nu mordåtalade kvinnan åkt till Askersund utrustad med en hammare, en förskärare, en flaska vodka, medicin för insomning och sömnhormon, sprutor och kanyler."
"En maskerad man beväpnad med förskärare hotade både gäster och tvingade personalen att öppna hotellets kassaskåp, för att komma åt en penningkasset med en okänd summa."
"En 15-årig flicka har anhållits sedan hon knivskurit en vårdare med en förskärare igår kväll."