vingla

vinglar

vinglade

vinglat

Verb

Presens: vinglar

Preteritum: vinglade

Supinum: vinglat

"Personalen vid stallet märkte att hästen börjat vingla."
"Men det var först när katten började vingla på bakbenen och när han kurade ihop sig på ett konstigt sätt som Camilla Sandsten började känna oro."
"Katten Nisse, 2, började vingla och kräkas – och plötsligt skrek han bara rakt ut, för att sedan dö i sin mattes famn."
"Enligt vittnen ska de ha sett lastbilen vingla fram och tillbaka i körfältet vid Verkövägen i Karlskrona."
"Det var i april i år som han iakttogs vingla med bilen på riksvägen från Grängesberg mot Ludvika."
"Natten till lördagen fick polisen ta hand om en man som sågs vingla omkring i trafiken i centrala Gävle."
"En polispatrull åkte ut på ett misstänkt rattfylleri i Söderhamn vid 03-tiden natten mot söndag, där en personbil hade setts vingla på vägen."
"– Jag måste åka på sidan om övergånsstället, och det är riskfyllt så klart när man måste ut på vägen och vingla, säger Stefan Sundin."
"Första larmet kom från E6:an där bilen sågs vingla till vid södra avfarten."
"Undertecknad får ta tag i mannen för att denne inte ska gå vingla iväg ”, skriver en polis."

vara ostadig, okontrollerad|okontrollerat röra sig så att jämvikten nästan förloras