vanvett

Substantiv

vanvettet

(-)(-)

Substantiv [t]

"Olle Sarri är lika pompös i sitt vanvett som ynklig i sin skam."
"Detta milda vanvett som hon innehade, jag saknar det enormt, säger Tommy Körberg till Kulturnyheterna."
"Förutom galenskap har glasharmonikans ljud även beskrivits som himmelskt, ett ljud som både botar och driver till vanvett."
"Vad vi säkert vet är att detta infantila vanvett – innehav av och hot om att bruka kärnvapen – är centralt i USA:s nuvarande politiska åskådning."
"Ledarna kallar den aktion som Dove World Outreach Center utlyst till på lördag för ” antimuslimskt vanvett ”."
"Jag är arg på att en ganska vardaglig handling som jag gjort tusentals gånger förr ska missbrukas till att utlösa ett sådant vanvett."
"- Jag är arg över att en ganska vardaglig handling som jag gjort tusentals gånger förr ska missbrukas till att utlösa ett sådant vanvett, säger 73-åringen i Jyllands-Posten."

vansinne, sinnessjukdom, sinnesförvirring