triumf

Substantiv

triumfen

triumfer

triumferna

Substantiv [n]

Obestämd singular: triumf

Bestämd singular: triumfen

Obestämd plural: triumfer

Bestämd plural: triumferna

"Mot SM-slutspel efter ny triumf"
"Maria Hjorth var på god väg mot sin största triumf."
"Vasaloppet 2014 slutade med en norsk triumf."
"Mördarna får en kick och känner triumf när de inte åker fast."
"Övriga svenskor – som inte hade någon bra dag – gladde sig i stället åt sin unga lagkamrats hittills största triumf under karriären."
"Med beordrad import från USA och genom att häva planerade strafftullar för kinesiska varor utmålar USA:s president Donald Trump redan fas-ett-handelsavtalet som en stor triumf."
"Det var en stor triumf både för oss och älgen, säger en nöjd Frank Johansson."
"I höstas, 33 år gammal, slog han till med karriärens hittills största triumf med EM-bronset i singel, hans första individuella mästerskapsmedalj på internationell nivå."
"Gardells triumf på Gaygalan"
"” En taktisk triumf för Moderaterna ”"

lysande framgång, seger