stämningsman

(-)(-)(-)

Substantiv

"En man i 65-årsåldern knivskars i går kväll i Karlskrona i samband med uppdraget som stämningsman."
"Nu måste man försöka söka mannen med hjälp av en stämningsman, som behöver tid på sig att söka rätt på den misstänkte."
"- Vi har tillgång till register och uppgifter som privata företag inte har och kan använda oss av hela polisorganisationen för att få tag på personer som ofta är svårdelgivna, säger Kent Persson, stämningsman vid polisens delgivningssektion i Stockholm."
"Det var först när en stämningsman knackade på dörren och larmade polis som kvinnan kunde få hjälp."
"Vi skickar nu en påminnelse och får vi ändå inget delgivningskvitto skickar vi en stämningsman som får räcka över delgivningsbeslutet till ägaren, säger Charlotte Scholz beredningsjurist på Mark- och miljödomstolen i Växjö."
"Han har till och med fått beskedet via en stämningsman som sökt upp honom personligen för att meddela beslutet."
"Åklagare Katarina Becker vill därför att tingsrätten anlitar stämningsman för att omedelbart delge kvinnan åtalet."
"Vi skickar nu en påminnelse och får vi ändå inget delgivningskvitto skickar vi en stämningsman som får räcka över delgivningsbeslutet till ägaren, säger Charlotte Scholz beredningsjurist på Mark- och miljödomstolen i Växjö."
"Åklagaren har därför begärt att den åtalade ska delges åtalet med hjälp av stämningsman."