skolkaren
skolkare
skolkarna
Substantiv [n]
Hur böjs ordet skolkare på svenska?
Obestämd singular: skolkare
Bestämd singular: skolkaren
Obestämd plural: skolkare
Bestämd plural: skolkarna
Hur används ordet skolkare
- "Allt fler skolkare blir av med studiebidraget"
- "Störst andel skolkare har man i länen Stockholm, Skåne, Södermanland och Örebro."
- "Aldrig tidigare har så många skolkare inrapporterats som under det förra läsåret, enligt CSN."
- "Lägst andel skolkare finns i Kronobergs och Dalarnas län."
- "Gävleborg hamnar också relativt lågt sett till andelen skolkare."
- "Lägst andel skolkare finns i Kronobergs och Dalarnas län."
- "Flest skolkare har Gotlands län."
- "Den högsta andelen skolkare hade Stockholm med 9,4 procent."
- "64 procent av samtliga skolkare i landet är pojkar, 36 procent är flickor."
- "Andelen skolkare har fördubblats i Hofors"
Ordet skolkare har 2 betydelser
- Inom historia
- Inom utbildning
historia
utbildning
person som (ofta) skolkar
Relaterat till skolkare (inom historia)
frånvaro
- alibi
- avbrott
- avgång
- avsked
- bortgång
- frikallelse
- hiatus [ lingvistik ]
- ledighet
- mankemang
- mankering
- skolkare
- skolkning [ utbildning ]
- skolsjuka
- undantag
- överhalkning
- överhoppning [ data ]
lojhet
- arbetsinställelse
- arbetslöshet [ ekonomi ]
- dunbolster
- dunbädd
- ferier
- frimåndag
- försumlighet
- ledighet
- lovstund
- oaktsamhet
- paus
- rast
- rastdag
- rastetid
- rekreation
- ro [ poetisk ]
- skolkare
- skolkning [ utbildning ]
- slarv
- slarvaktighet
- stagnation
- stillhet
- stockning [ allmänt ]
- tjänstfrihet
- vila
slapphet
- bortkommenhet
- dagdrivare
- dagdriveri
- försumlighet
- håglöshet
- latmansliv
- latmask
- likgiltighet
- lojhet
- lätting
- lättingsliv
- lättja
- oduglighet
- odugling
- odåga
- oföretagsamhet [ vardagligt ]
- opraktiskhet
- overksamhet
- oxlunk
- oxvägen
- passivitet
- pliktförgätenhet
- skolk
- skolkare
- skolkning [ utbildning ]
- slapphet [ medicin ]
- slöfock
- slöhet
- sysslolöshet
- söl
- sölaktighet
- sölkorv
- underlåtenhet
gensträvighet
- egensinne
- försumlighet
- försummelse
- gensträvighet
- genstörtighet
- halsstarrighet
- insubordination
- insubordinationsbrott
- istadighet
- motspänstighet
- motsträvighet
- motstånd
- motsägelse
- motsägelseanda
- obändighet
- ohörsamhet
- olydnad
- oläraktighet
- omedgörlighet
- orderbrott
- oregerlighet
- ostyrighet
- ovillighet
- pliktförgätenhet
- skolk
- skolkare
- skolkning [ utbildning ]
- skolsjuka
- subordinationsbrott
- svårhanterlighet
- tredska
- trilskhet
- trots
- trotsighet
- tygellöshet
- uppstudsighet
- vildhet