självförakt

självföraktet

(-)(-)

Substantiv [t]

"utan kelgrisar och styvbarn, utan att de äldre känner sig otrygga, utan ett närmast sjukligt självförakt, utan utbredd otrygghet, utan splittring och motsättningar, utan gettoliknande stadsdelar där bilar brinner och stenar kastas mot dom som vi?"
"Hela mitt liv har jag levt med ett självförakt, inte kunnat se mig i spegeln."
"Dubbeldiktverket Mariginalia / Xterminalia drivs som ofta hos Jönsson av klasshat och självförakt som tar sig rent kroppsliga uttryck."
"Men det är ju det spännande med Knausgårds projekt, att han låter sin berättare pendla mellan hybris och självförakt och den pendlingen laddar läsningen, man blir osäker av att läsa en sådan berättelse."
"– Det är lätt att njuta av den här fantastiskt komponerade pjäsen om vilsenhet, självförakt, sökande och panik."
"Många av kvinnorna skadar sig på grund av ett självförakt, och när psykiatrin bälteslägger och tvångsinjicerar mediciner, blir vi en del av deras självskadebeteende."
"Hon upprepar att hennes klient är ångerfull och fylld av självförakt."

brist på aktning mot sig själv