omogenhet

omogenheten

omogenheter

omogenheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: omogenhet

Bestämd singular: omogenheten

Obestämd plural: omogenheter

Bestämd plural: omogenheterna

"Redan då gjordes en rättspsykiatrisk undersökning av mannen, som befanns ha ” en utvecklingsstörning med betydande omogenhet, mycket svag identitetsbindning och påtagliga begränsningar både intellektuellt och känslomässigt ”."
"– Det kan handla om barn som faktistkt har adhd och i kombination med omogenhet får sin diagnos tidigare än andra barn och det betyder att barn som är födda tidigt på året får sin diagnos senare i livet så den här skillnaden kan suddas ut, säger han till SVT."
"Redan då gjordes en rättspsykiatrisk undersökning som fann att mannen har ” en utvecklingsstörning med betydande omogenhet, mycket svag identitetsbildning och påtagliga begränsningar både intellektuellt och känslomässigt ”."
"16-årige pojkens advokat : ” En kombination av omogenhet och starka känslor ”"
"- Låt oss motstå frestelsen att falla tillbaka i samma motsättningar, småaktighet, petitesser och omogenhet som har förgiftat vår politik så länge."