ohörsamhet

ohörsamheten

(-)(-)

Substantiv [n]

"De har gjort sig skyldiga till störande av allmän ordning och ohörsamhet mot ordningsmakten."
"De brott som de anmälts för är störande av allmän sammankomst och ohörsamhet mot ordningsmakten."
"– Det handlar om att polisen har sagt åt folk i en folksamling att de ska flytta på sig och när de inte gjort det så kan de bli misstänkta för ohörsamhet mot ordningsmakten, säger Bo Eriksson."
"Åtta nazister döms i Falu tingsrätt för ohörsamhet mot ordningsmakten efter att de försökte hindra prideparaden i Falun för två år sedan."
"De åtalades för ohörsamhet mot ordningsmakten, ett brott som straffas med böter eller fängelse i upp till sex månader."
"För detta åtalas de nu för ohörsamhet mot ordningsmakten, ett brott som straffas med böter eller fängelse i upp till sex månader."
"Landstingets fem förtroendevalda revisorer skriver att de riktar anmärkning mot landstingsstyrelsen för bristande styrning och ledning samt ohörsamhet till fullmäktiges mål och riktlinjer."
"Åtta nazister döms för ohörsamhet mot ordningsmakten – försökte hindra prideparaden"
"Orsaken är upprepade klagomål från patienter gällande ohörsamhet och hårdhänthet."
"Brottet som personerna begått rubriceras som ohörsamhet mot ordningsmakt och samtliga av de sju personerna döms för brottet."