oförstånd

oförståndet

(-)(-)

Substantiv [t]

"Tingsrätten gör bedömningen att 21-åringen agerade i tillfälligt ungdomligt oförstånd och uppvaktades när han var berusad."
"Men tingsrätten menar att dådet snarare skedde av oförstånd och illvilja från flickans sida."
"Det kan röra sig om ungdomligt oförstånd, säger Fredrik Bratt."
"Domstolen lägger i den friande domen vikt vid att pojken var upprörd och tar även hänsyn till hans ” ungdomliga oförstånd ”, skriver Dagens Juridik."
"Ocker är ett brott som innebär ett utnyttjande av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att bereda sig förmån."
"Dessa ska enligt Martinsson, sedan i rent oförstånd eldat upp de miljöfarliga avfallet."
"Enligt åtalet har den gode mannen utnyttjat mannens oförstånd och bland annat låtit sig bjudas på en utlandsresa, hotellövernattningar och konsertbiljetter för omkring 15 000 kronor."
"Det är oklart varför repet spänts upp mellan träden men det mesta talar för att det gjorts i oförstånd och inte för att medvetet skada folk."
"Polisen går nu ut med att en trolig förklaring till branden är vad man kallar ” ungdomligt oförstånd ”."
"Polisen : ” Ungdomligt oförstånd ”"

dåligt omdöme