mandat

mandatet

mandat

mandaten

Substantiv [t]

Obestämd singular: mandat

Bestämd singular: mandatet

Obestämd plural: mandat

Bestämd plural: mandaten

"Såvitt jag förstår finns inget mandat till något beslut och det rör sig om mycket pengar."
"Kommissionären skriver att han ska begära ett mandat för förhandlingar med Ryssland från EU:s medlemsländer, förhandlingar där frågor om miljö, upphandlings- och konkurrensregler och statsstöd ska bevakas."
"– Jag har varken mandat eller lust att ge mig in i den debatten."
"Begära mandat"
"I Olofström är Sverigedemokraterna det andre största partiet men enligt moderaten Patrik Krupa har partiet inte tagit sina mandat på allvar och det är främst därför de inte vill samarbeta med SD."
"– Beslutet som ligger är att jag har mandat att slutförhandla kontraktet."
"Båda har dock för avsikt att behålla sina förtroendeuppdrag på egna mandat."
"Totalt ställde SD upp i valet till kyrkofullmäktige i nio församlingar och pastorat i Blekinge, och fick mandat i samtliga."
"Att tillsätta de mandat man vinner i framförallt kommunerna är dock fortfarande ett problem."
"I samtliga fick partiet ett eller flera mandat."