liden

Adjektiv

lida

lider

led

lidit

Verb

Presens: lider

Preteritum: led

Supinum: lidit

"Lät sjuk hund lida – får djurförbud"
"När han var tio år gammal började han lida av ångest och social fobi."
"Men nu börjar utredningen lida mot sitt slut."
"Behöver inte lida"
"I kvinnans bostad i västra Blekinge fanns totalt 90 olika djur – och 68 av dem visade sig lida svårt av bland annat sjukdomar, angrepp från skadedjur och frätskador."
"Han kommer inte behöva lida, säger Sofie Hidnäs."
"Men vissa krav ställs – eleverna ska kunna bo på flottiljen under praon, vara svenska medborgare, vara skadefria och inte lida av sjukdomar eller allergier."
"Kan lida av psykisk störning"
"Kan lida av psykisk störning"
"Inte heller den 31-åriga hustrun – som tros haft en huvudroll i fallet – bedöms lida av en allvarlig psykisk störning."

Fotograf: Wikipedia

må (betydligt) dåligt eller ha ont någonstans; ha det svårt