larma

larmar

larmade

larmat

Verb

Presens: larmar

Preteritum: larmade

Supinum: larmat

"Mannen kunde själv ta sig ut och larma räddningstjänsten som kom till platsen tillsammans med en ambulans."
"Där uppstod slagsmål, men till sist kunde husägaren få ner inbrottstjuven på marken och binda honom med hjälp av en vattenslang och larma polisen."
"Brandflygets uppgift är att upptäcka och larma om bränder och förra året gjorde länsstyrelsen ett avtal med Frivilliga Flygkåren att vara beredd på att rycka ut när det behövs."
"– När de flyger har de möjlighet att larma räddningstjänst och ha direkt kommunikation och skicka bilder så man kan få en lägesbild uppifrån, säger Martin Petersson."
"Mannen ska enligt åtalet ha sagt att han en dag ska larma hemtjänsten och sedan skjuta dem med sitt hagelgevär när de öppnar dörren."
"Poolen var drygt en och en halv meter djup och bonden fick inte upp kalven utan tvingades larma räddningstjänsten."
"Tillsammans med sin man kunde de hålla kvar inbrottstjuven på platsen och larma polis."
"Den går ut på att lära hela landet symptomen på stroke och vikten av att larma direkt."
"Det var en privatperson som paddlat kajak som kunde larma om händelsen."
"– Föraren kunde själv ta sig ut och larma men ska ändå kontrolleras av sjukvården, säger Hans Nilsson på polisens ledningscentral."