kackel

kacklet

kackel

kacklen

Substantiv [t]

Obestämd singular: kackel

Bestämd singular: kacklet

Obestämd plural: kackel

Bestämd plural: kacklen

"Nu blir det kackel i äldreboendet"
"Hönsgårdens ägare överklagade med motiveringen att ” utan tupp blir det för mycket kackel i hönsgården ” och har nu alltså fått rätt."
"Karlshamn – Tio års väntan på att slippa kackel"
"Grannar till en gåsfarm i Karlshamns kommun har väntat i 10 år på att slippa kackel från gässen."
"Politiskt kackel om påskhälsning"
"När hon ett par veckor efter intervjun ringde upp butiken fick hon beskedet att hon inte hade fått tjänsten eftersom hon hade ” fel kön ” och eftersom ” det blir så mycket kackel om det är mycket tjejer ”."
"Nu är det kackel på äldreboendet"
"Politiskt kackel i Vilhelmina"

det att kackla