historik

historiken

historiker

(-)

Substantiv [n]

Obestämd singular: historik

Bestämd singular: historiken

Obestämd plural: historiker

"– Det handlar om ett område som har sin specifika bild och har en historik sedan det byggdes."
"Insatsen som gjordes är den första sedan den nya polisorganisationen och under tisdagen sa Ewa-Gun Westford till SVT Nyheter Blekinge att Kungsmarken är ett område som har en särskild historik sedan det byggdes."
"Mer än så kan jag inte kommentera, säger Tomas Pärlklo, kriminalinspektör på polisen, som känner till 28-åringens historik."
"– Det finns en lång historik av att man haft människor som hängt vid sporthallen och att det har varit bråk."
"Se en kort historik över de senaste årens framgångar och motgångar i klippet."
"Men det finns en historik på Karlskronavarvet med asbest, så jag förstår att detta ändå väcker känslor, säger Sebastian Carlsson."
"– Jag har lång historik av att skada mig själv och att må dåligt och att skriva om det och att få berätta den här historien var ganska befriande för mig, säger hon i programmet."
"– Det är klart, vi behöver ju titta på den historik vi känner till i ett ansökningsförfarande såklart."
"– Jag vet inte om det var för att han visade tecken på det och har tidigare historik eller om det är något annat."
"- Det är ju inte bra att det varit för lite med folk men tyvärr är det ju en historik som finns i området så man är van att hantera sådana här situationer."

En historik, en historisk översikt över till exempel en viss historisk period eller inom ett avgränsat område. http://sv.wikipedia.org/wiki/Historik