hån

Substantiv

hånet

hån

hånen

Substantiv [t]

Obestämd singular: hån

Bestämd singular: hånet

Obestämd plural: hån

Bestämd plural: hånen

"Det här är ett rent hån mot rättsväsendet."
"” Det är ett hån att hans staty ska stå i Malmö."
"Moderata prideprofilen : ” Ett hån mot hela rörelsen ”"
"Hon kallade beslutet för ” ett hån ” – och väljer nu också att operativt manifestera mot den nya inriktningen i Sölvesborg."
"Som det här uttrycks känns det som ett hån mot alla som arbetar med hbtq-frågor och hela rörelsen bakom alla människors lika värde."
"– Det känns som ett hån mot oss när man ser att sjukhuspersonal är täckta från topp till tå, säger hon."
"– Att använda sig av svastikor i sin propaganda är ett hån mot alla offer för förintelsen."
"– Det är närmare ett hån mot oss som har fått utstå hans mobbning och trakasserier."
"Tågvärdarnas vardag på Öresundstågen innehåller ofta både hot, hån och våld."
"– Det känns som ett hån mot oss andra, säger Stina Hörnfeldt, sjuksköterska på Hudiksvalls sjukhus."

föraktfullt och illvilligt förlöjligande