distraktion

Substantiv

distraktionen

distraktioner

distraktionerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: distraktion

Bestämd singular: distraktionen

Obestämd plural: distraktioner

Bestämd plural: distraktionerna

"– När eleverna använder mobilen i klassrummet är det sällan kopplat till undervisningen, utan det blir en distraktion."
"En kombination av trötthet och distraktion gjorde att fartyget sattes i kurs åt fel hål."
"Den nya kommissionen tycker att den här typen av förslag där nationerna har så många olika åsikter är onödig distraktion och vill i stället bara koncentrera sig på beslut som ger resultat."
"Det skapar i vissa fall både stress och distraktion."
"Mobilen riskfylld distraktion på BB"
"Samtidigt är det en ny källa till distraktion."
"Datorn en källa till kunskap – och distraktion"
"- När man spelar in verkligheten får man en starkare förståelse för vad problemet är och det man kunnat se är att distraktion är en väldigt stor faktor, säger trafiksäkerhetsforskaren Trent Victor till Dagens Nyheter."
"– Det blir något väldigt fint för tittarna att se på, säger han, och understryker vikten av att kunna erbjuda underhållning som distraktion från annars bistra rubriker."
"Även om man lyckas prestera efter tilldelningen, kan prisets uppmärksamhet leda till en viss distraktion."