berusning

berusningen

berusningar

berusningarna

Substantiv [n]

Fotograf: Wikipedia

Obestämd singular: berusning

Bestämd singular: berusningen

Obestämd plural: berusningar

Bestämd plural: berusningarna

"Också han omhändertogs för lagen om berusning och polisen hittade också misstänkt narkotika i mannens byxor."
"Förnekar berusning"
"Den nu åtalade ungdomen säger i förhör att han varken kan erkänna eller förneka brott på grund av berusning."
"Ena mannen togs in på stationen för berusning men släpptes under söndagsmorgonen."
"40-åringen var påtagligt påverkad och när polisen kom för att omhänderta mannen för berusning gjorde han kraftigt motstånd."
"17-åringen själv hävdar att han på grund av berusning inte har några minnen från kvällen."
"Hon säger dock själv i förhör att hon har svårt att minnas händelsen på grund av berusning."
"35-åringen själv har haft svårt att komma ihåg händelserna på grund av kraftig berusning."
"Två personer har omhändertagits för berusning, det är allt."
"Mannen i 25-årsåldern omhändertogs för berusning och misstänks både för misshandel och narkotikabrott."