avkomling

avkomlingen

avkomlingar

avkomlingarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: avkomling

Bestämd singular: avkomlingen

Obestämd plural: avkomlingar

Bestämd plural: avkomlingarna

"Gävle tingsrätt dömer mannen till 140 dagsböter á 230 kronor och villkorlig dom för samlag med avkomling."
"Nu döms han för samlag med avkomling till villkorlig dom och dagsböter på drygt 32 000 kronor."
"Därför åtalas mannen både för våldtäkt mot barn och samlag med avkomling."
"Pappan döms därför för våldtäkt mot barn och samlag med avkomling."
"Sänkt straff för sex med avkomling"
"Mannen döms för samlag med avkomling till fängelse i sex månader, vilket är hälften av vad tingsrätten dömde ut."
"Samlag med avkomling skiljer sig från andra sexualbrott genom att det inte innefattar hot eller tvång."
"Brottet han är misstänkt för heter samlag med avkomling och kan ge upp till två års fängelse."
"– Han bestrider under alla förhållanden att målsägande skulle anses som hans avkomling eller stå under hans fostran, säger försvarsadvokat Mikael Stenman."

ättling, avkomma