åklagare

åklagaren

åklagare

åklagarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: åklagare

Bestämd singular: åklagaren

Obestämd plural: åklagare

Bestämd plural: åklagarna

"Man ser en upptrappning och vet inte var det slutat, säger Malin Niklasson, åklagare."
"Arbetsmiljöverket har lämnat över en anmälan till åklagare i Malmö."
"Samtidigt efterlyser de en bättre samverkan mellan poliser, åklagare, sociala myndigheter och kvinnojourer."
"Men eftersom jag anser att det här var ett brott måste jag upprätta en anmälan, säger Lena-Marie Bergström, åklagare i fallet."
"Han är kritisk mot att åklagare och Datainspektion ännu inte ingripit mot uthängningarna som nu pågått i ett par månader."
"Vi är mitt i en fas där vi vill hämta in personer till förhör och därför vill jag inte säga för mycket, säger Lena-Marie Bergström, åklagare."
"– Jag har i nuläget inte bestämt mig för vad jag kommer att yrka på för straff, säger åklagare John Dagnevik."
"Länsdistriktets vice ordförande Nicolas Westrup – som i egenskap av revisorssuppleant själv granskat hur den polisanmälde skött partiets ekonomi – är förvånad att ärendet gått vidare till åklagare."
"– I stora drag är jag nöjd och rätten har följt mina argument i varje moment men det ända jag är missnöjd med är att de inte fälldes för människorov, säger åklagare John Dagnevik."
"Kvinnan och mannen är enligt polisen bekanta med varandra men varken polisen eller åklagare vill inte gå ut med mer information än så."

jurist som tar över polisens förundersökning när en misstänkt finns i ett brottmål, kan väcka åtal