världsspråk

världsspråket

världsspråken

Substantiv [t]

Obestämd singular: världsspråk

Bestämd singular: världsspråket

Obestämd plural: världsspråk

Bestämd plural: världsspråken

"– Kinesiska är idag ett världsspråk och Sverige får allt mer med Kina att göra."
"Så det är klart att vi har andra utmaningar än fotbollen, som är ett världsspråk, säger Jakob Westerlund, distriktschef för Gästriklands och Hälsinglands Innebandyförbund till SVT Gävleborg."
"Märta Louise kommer att prata om betydelsen av sagor som världsspråk och hur det är att vara författare och driva en kulturförmedling."
"– Den kanske viktigaste anledningen till att folk är så upprörda är att om en person som Hitler pratar engelska på film är det inte så farligt för alla vet att han talade tyska, och tyska är ett världsspråk."
"– Jag tycker ändå att det är en anmärkningsvärt låg siffra om man beaktar att arabiska är det näst mest talade språket i Sverige och ett världsspråk, säger Johannes Holmqvist, förlagschef på Tranan."
"– Kinesiska är idag ett världsspråk och Sverige får allt mer med Kina att göra."
"Musik är ju ett världsspråk så alla kan relatera till det."