vrickning

vrickningen

vrickningar

vrickningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: vrickning

Bestämd singular: vrickningen

Obestämd plural: vrickningar

Bestämd plural: vrickningarna

"Man kan inte ringa för att bli uttransporterad för en liten vrickning."
"Hon undersöktes och röntgades, men man kunde då inte hitta någon fraktur utan bedömde skadan som en vrickning."
"När matchen redan var avgjord styrde han in 5-2 med en lätt vrickning framför mål i slutminuterna."
"Zlatan Ibrahimovic har en lätt vrickning i vänster knä."
"Han har en lätt vrickning i vänster knä."
"– Jag fick en liten vrickning i slutet av matchen."
"Skadan som först antogs vara en vrickning har visat sig vara en ledbandsskada."
"Men inte så farligt, var mer som en vrickning."
"Det största svenska frågetecknet såhär långt svävar över Frida Eldebrink som haltade ut med vad som såg ut att vara en vrickning av fotleden."
"– När Sofia gör mål så går jag för en eventuell retur och målvakten landar på min fot och jag får en vrickning."