vittne

vittnet

vittnen

vittnena

Substantiv [t]

Obestämd singular: vittne

Bestämd singular: vittnet

Obestämd plural: vittnen

Bestämd plural: vittnena

"– De båda männen kunde hjälpas ur bilen av ett vittne till olyckan."
"Ett vittne som såg en mörkklädd personen inne i lokalen och ringde polisen."
"Ett vittne ska ha sett tjuvarna köra därifrån och uppger till polisen att det rörde sig om två till tre personer."
"Det var i torsdags kväll ett vittne hörde av sig tilll polisen och tipsade om att en kvinna försökt tända eld på en bil i Olofström."
"Ett vittne till händelsen såg att några personer krossade en ruta till marklägenheten, kort därefter ska två personer sprungit från platsen."
"När männen provsköt vapnet hörde ett vittne skotten och larmade polis, som sedan grep männen."
"– Det finns vittne till händelsen som vi också ska höra."
"Enligt ett vittne på platsen ska det ha varit den tredje bilen som inte uppfattade att de två andra bilarna stod still vid en rondell och körde in i bilen framför."
"Ett vittne ringde polisen men personen han smita iväg."
"En vittne ringer in och anmäler att en bilförare i hög hastighet kört in i ett träd och därefter fortsatt in på en tomt i Sölve."

person som har åsett och kan berätta om ett skeende