vetskap

vetskapen

vetskaper

vetskaperna

Substantiv [n]

Obestämd singular: vetskap

Bestämd singular: vetskapen

Obestämd plural: vetskaper

Bestämd plural: vetskaperna

"Personalen på Torgbackens förskola i Karlskrona har under flera år slagit larm om den dåliga inomhusmiljön, men har inte haft vetskap om byggnadens mögelproblem."
"Polisen säger ju att de aldrig fått vetskap om något missnöje från er sida, eller någon överprövning av nedläggningsbeslutet?"
"Regeringen ska ha haft vetskap om att giftig Östersjölax exporterades till Frankrike."
"– Vi fick vetskap om detta när flickans pappa kom in och anmälde detta till oss."
"När skolan fått vetskap om händelsen stängdes den misstänkte eleven av under en vecka."
"I samband med överfallet knäcktes hans näsa och direkt efteråt hotade gärningsmännen att döda honom om personal på boendet skulle få vetskap om händelsen."
"jag har mycket svårt att se att någon av våra spelare skulle vara delaktiga utan att styrelsen fått vetskap om det."
"Men i Sölvesborgs kommun har man ingen vetskap om personer som sympatiserar med NMR, berättar kommunchefen Lars Ericsson."
"Hon förnekar bestämt Platows uppgifter att hon haft vetskap om kontakterna."
"Flera föräldrar ska ha varit kritiska till att de inte fått vetskap om incidenten tidigare."

det att känna till (något), det att veta om (något), (med någons) goda minne, (i) medvetande (om)