verifikat

verifikatet

verifikat

verifikaten

Substantiv [t]

Obestämd singular: verifikat

Bestämd singular: verifikatet

Obestämd plural: verifikat

Bestämd plural: verifikaten

"Summan blir totalt 4 876 kronor, och kvinnan har lämnat in verifikat på alltihop när hon begärt ersättning."
"Företaget begärde sig själv i konkurs 2010 och då framkom det att verifikat saknats för de senaste två åren."
"Nu har vi fått ett verifikat på att vi lyckats och det är fantastiskt glädjande."
"Granskaren föreslår nu bland annat att kommunen antar ett resentationsreglemente, att verifikat gås igenom och kompletteras i de fall de är bristfälliga och att en ny attestordning tas fram."
"När han skulle redovisa kvinnans ekonomi så fann man felaktigheter, saknade kvitton och andra verifikat."
"Enligt regionens fastighetsförvaltare Västfastigheter så har de möjlighet att se alla verifikat, alltså kvitton, för NCC:s olika inköp."
"– Man tittar på de verifikat som vi tycker är viktiga att titta på."
"Och när vi frågar regionens revisor så menar han att man alltid bör ha en löpande kontroll av fakturor, och särskilt kontrollera alla fakturor och verifikat när priset drar iväg."
"Så vi frågar dem om de granskar alla fakturor och alla verifikat."
"Kommunen skrev också att Erik ” stulit verifikat ”."

kvitto

- 2008-09-22

detta är vad jag får upp på babelfish för pieces justificatives, som är franska för verifkationer, alltså de dokument som revisorn kontrollerar när revision av bokföringen görs, för att se om utgifterna som bokförts verkligen ägt rum.
- 2008-09-23

Värdelös översättning
laktofil - 2010-09-13

Uttalet på detta ord är inte alls vad jag tänkte mig, betoningen bör väl ändå ligga på det avslutande a:et?