vas

[vɑːs]

vasen

vaser

vaserna

Substantiv [n]

[vɑːs]

Obestämd singular: vas

Bestämd singular: vasen

Obestämd plural: vaser

Bestämd plural: vaserna

"Den kvinnliga teknikern beskriver hur flera föremål, en vas, en tavla lutad mot soffan, byrålådor på golvet, står orörda."
"- Jag har med mig en vas och en docka som är från 1925, säger Gunvor Karlström från Stockholm."
"Om det blir en tavla, en staty eller vas återstår att se."
"– Först och främst ska man tänka på vilken plats den ska stå och vilken vas man ska använda."
"Sen bör man handla hållbart blomster med kvalité, och vara noga med att ha en ren vas, kallt vatten och att inte ha blad i vattnet, då bildas det jättemycket bakterier, säger hon."
"– Jag har med mig en kinesisk vas, säger hon."
"Det är ungefär som att snitta blommor innan man sätter dem i en vas."
"En kvinna i Halmstad fick i höstas flera postpaket med vad hon trodde var små blå dekorationsstenar – hon ställde fram dem i en vas på köksbordet."
"De flesta biter ihop och behåller svärföräldrarnas fula vas på spiselkransen, men en del försöker i stället tjäna en hacka genom att kränga klappen på nätet."
"En stol kastades i trappan, en vas gick sönder och bråket pågick länge."

Fotograf: Wikipedia

En vas är ett prydnadskärl som vanligen är högt, ganska smalt, symmetriskt samt öppet upptill. http://sv.wikipedia.org/wiki/Vas