vältalig

vältaligare

vältaligast

Adjektiv

Komparativ: vältaligare

Superlativ: vältaligast

som behärskar konsten att uttrycka sig fint eller bra, som talar med lätthet

Uttrycksadjektiv

"Han var jättetrevlig, vältalig och kanske lite uppfylld av sig själv även på äldre dagar."
"Samtliga har beskrivit att bedragaren varit mycket vältalig och övertygande samt ingett förtroende."
"– Det är jättelätt att skapa en snygg hemsida och ha en vältalig människa som svarar i telefon."
"Han var ju beredd att satsa pengar på att lura mig och han var trevlig, väldigt artig och väldigt vältalig."
"Han är vältalig och väldigt välkomnande."
"– Han var verbal och vältalig, väldigt karismatisk och inkännande."
"I Vetlanda saknade expediten 1000 kronor sedan hon hjälpt en vältalig man i 45-50-årsåldern som ville växla hundralappar till femhundringar."
"Det är en genial och vältalig scen som summerar hyllmeter av litteratur om mänsklig gruppdynamik."
"Han är en högljudd och vältalig samhällskritiker och har vägrat att hålla käft trots att han hotats, stoppats och misshandlats."
"Många grät stundvis, men den mordmisstänkta kvinnan var på det stora hela samlad och vältalig."