urarta

urartar

urartade

urartat

Verb

Presens: urartar

Preteritum: urartade

Supinum: urartat

"Skulle det urarta i nya våldsamheter kan det slå hårt mot turismen, som står för 10 procent av landets ekonomi."
"Men det får givetvis inte urarta trots att det är miljoner i prispengar."
"Privatpersoner som såg bråket urarta ska ha rusat dit och då ska mannen ha lugnat sig."
"Vad är det som kan urarta så att man försöker döda varandra?, säger Birgitta."
"Och man hade ganska snabbt sett när händelsen höll på att urarta."
"Efter spänd väntan från omvärlden, som befarade att situationen skulle urarta i regelrätt krig, valde Iran några dagar senare att svara genom att attackera amerikanska baser i Irak, utan att någon amerikan dödades i angreppet."
"Hon är orolig över att situationen ska urarta i krig."
"– Engagerar man många människor tar man förstås risker att det kan urarta och folk kan bli våldsamma."
"Men viss oro finns för att det kan urarta."
"- Vakna upp, dröj inte, låt inte det här problemet urarta ytterligare, upp- manar Markku Niskala, generalsekreter- are för Internationella Rödakors- federationen och Röda halvmånen."

förändras mycket kraftigt till det sämre och kaosartade, spåra ur