uppskakad

Adjektiv

"– Jag är lite uppskakad men det känns ändå okej."
"– Jag är ganska uppskakad, säger han strax efteråt."
"– Pojken blev mycket uppskakad av händelsen som han bedömde var ett försök att preja honom och hans mopedbil av vägen, säger Sven till Blekingenytt."
"– Jag tänkte vad i hela världen är det här för någonting, man bli ju liksom uppskakad den tiden på dygnet, säger Bengt Perzon, som nu fått flytta in på hotell tills vidare."
"Efter att hon fick klart för sig var det var som orsakat smällen blev hon uppskakad."
"Den kvinnliga bilföraren, som är i 60-årsåldern, var enligt polisen allt för uppskakad och chockad efter händelsen för att höras."
"Brevet kom till hennes postfack på kontoret på tisdagen, hon beskriver det som att någon lagt ner ganska mycket tid på det och är fortfarande uppskakad."
"– Han hade inte så mycket information och ge, men var rädd och uppskakad och tog sig till sina föräldrars arbetsplats, säger Stephan Söderholm på polisens ledningscentral."
"– Men hon är ju rätt uppskakad, säger Maria Rupla, befäl vid polisen i Västmanland, till TT."
"– Mamma var väldigt uppskakad och har inte kunnat sova på hela natten."

uppskaka

uppskakar

uppskakade

uppskakat

Verb

Presens: uppskakar

Preteritum: uppskakade

Supinum: uppskakat