uppbrott

uppbrottet

uppbrott

uppbrotten

Substantiv [t]

Obestämd singular: uppbrott

Bestämd singular: uppbrottet

Obestämd plural: uppbrott

Bestämd plural: uppbrotten

"– Vi skapar ju en relation med varje elev och så blir det ett uppbrott."
"Under åren har medlemmarna bytts ut och efter ett uppbrott och en återförening står Asta Kask på punkscenen igen."
"Trots att det handlar om uppbrott och skilsmässa tycker Jakob att det finns ett kärleksbudskap i pjäsen."
"Turnéer, sommarhits, uppbrott, återföreningar och VM-låt."
"För tusentals asylsökande som bor på campingar kommer den att leda till nya uppbrott."
"– Adoptivbarn är utsatta för många uppbrott."
"Nu sker det ytterligare ett uppbrott när de ska bryta anknytningsprocessen med adoptivfamiljen."
"I rapporten skriver man att uppbrott bland unga par ofta förklaras med att individen inte sökt tillräckligt bland tillgängliga"
"Västersväng bakom uppbrott"
"Tar man inte upp dialogen och lyckas föra kommunikationen utåt blir det uppbrott av valutaunionen."

påbörjande av förflyttning