trohet

Substantiv

troheten

(-)(-)

Substantiv [n]

"” En mångsidig kulturpersonlighet, som med uthållighet och med stark trohet till ett konstnärligt ideal, utvecklats tillsammans med föreningen Visans Vänner."
"Tillsammans med Åsa Waldau håller han en ceremoni där hon tar på sig en ring och lovar trohet till Gud, vilket kommer att få en avgörande roll för hur församlingen utvecklas."
"Enligt BT skulle det slås fast om flickan och pojkvännens äktenskap är giltigt och att pojkvännen skulle svära trohet till IS."
"Pojkvännen skulle svära trohet till IS"
"Kanske borde man också införa något form av kontrakt, som innebär att man svär trohet till grundlagarna, säger han."
"Enligt obekräftade rapporter kan delar av Aqim ha svurit trohet till IS."
"Både brud och brudgum hade tårar i ögonen när de lovade varandra evig trohet."
"Tvärtemot kärleksspalternas drömmar om evig trohet så är det motsatta som gäller på arbetsmarknaden."
"Både brud och brudgum hade tårar i ögonen när de lovade varandra evig trohet."
"Då är du inte ensam – den absolut vanligaste dagen att lova varandra evig trohet infaller oftast i mitten av juni."

det att vara trogen