sus

Substantiv

suset

sus

susen

Substantiv [t]

Obestämd singular: sus

Bestämd singular: suset

Obestämd plural: sus

Bestämd plural: susen

"Det går ett sus längs kajen – är det för tidigt att fiska sill trots allt?"
"Att ledningen burit sig illa åt och att de levt ett liv i sus och dus på medlemmarnas pengar."
"Ett sus hördes."
"– Vem som helst som varit i en skog kan känna lugnet av fågelkvitter, en bäck som porlar och sus i trädkronorna."
"Det gick ett sus genom folkhavet när prinsessan Madeleine och Chris O'Neill visade upp den drygt tre månader gamla Leonore i folkdräkt."
"Det gick ett sus genom publiken innan kungen efter några sekunder inser sin felsägning."
"När brudparet sa ja till varandra gick ett sus genom folkmassan som samlats i Kungsträdgården för att se vigseln på storbildskärm, berättar Marcus Bernhardsson."
"Svaret dröjer och när det kommer går det som ett sus genom åhörarna."
"– Det är ju mycket av palmernas sus i dagens marknadsföring, och det startade redan på 1920-talet med hawaiiromantiken."
"” Vindens sus i skogen ”"

svagt, tonlöst, utdraget ljud, exempelvis av svag vind