suck

sucken

suckar

suckarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: suck

Bestämd singular: sucken

Obestämd plural: suckar

Bestämd plural: suckarna

"När vi i går kväll hittade nya rester från huset var det bara som en stor suck, säger en förälder som SVT Nyheter Blekinge talat med och som själv fotograferade plattorna, som låg innanför det avspärrade området på skolan."
"Även Ronnebys kommunalråd Roger Fredriksson ( M ) drog en lättnadens suck när satsningen fick grönt ljus."
"Ingen tvekar att kavla upp armarna igen, men det föregås av en liten suck."
"– It is what it is, säger han med en suck och tittar på det vita trädäcket där hans klass kommer att jubla senare på måndagen."
"Men redan innan kamraterna kom fram, drog älgen sin sista suck och vandrade ut på det eviga kalhygget, där granskotten aldrig tar slut."
"– Ja, vad tänker man, säger Lasse Boström med en djup suck."
"När Sebastian Andersson tog emot en djupledspass, löpte förbi Gefles utrusande målvakt och smekte in 1-0 i 21:a minuten gick en tung suck över Strömvallen."
"Det är en lättnadens suck, samtidigt som det är ett tråkigt resultat, säger han och fortsätter."
"Det är bara ” suck ”, säger han och slår sig för pannan."
"Nu i dagarna drar den sin sista suck efter mer än 40 år i samma byggnad."

djup inandning med förträngd ljudspringa