stup

Substantiv

stupet

stup

stupen

Substantiv [t]

Obestämd singular: stup

Bestämd singular: stupet

Obestämd plural: stup

Bestämd plural: stupen

"– Det ska handla om ett stup på fyra-fem meter, säger Evelina Olsson, presstalesperson på polisen."
"Bil åkte ner för stup efter krock i korsning"
"Två bilar kolliderade i en korsning och en av bilarna åkte ner för ett mindre stup."
"En av bilarna åkte av vägen och ner för ett mindre stup i samband med olyckan."
"En 55-årig man fördes med skallskador och armbrott till Hudiksvalls sjukhus, sedan han fallit nerför ett stup på Öjeberget utanför Järvsö."
"Järvsö – Man föll nerför stup"
"Den tomma tankbilen blev hängande ut över ett tio meter högt stup, enligt P4 Dalarna."
"Tankbil välte på E16 – ska ha hängt över stup"
"– Vi varnar stup i ett om de som cyniskt och hänsynslöst lurar äldre och nu är det ett tiotal kvinnor som blivit utsatta bara de senaste dagarna, säger polisens presskommunikatör, Stefan Dangardt."
"Troligen har mannen i mörkret fallit ner för ett stup."

brant, avgrund