storkrig

Substantiv

storkriget

(-)(-)

Substantiv [t]

"I veckan var ett regionalt storkrig nära att bryta ut i Mellanöstern."
"– Det här är ju inte bara att hjälpa Israel, det är ju att själv gå in i ett potentiellt storkrig."
"Ökad risk för storkrig på Koreahalvön."
"Han varnar för att militanta grupper kan störta regionen in i ett storkrig."
"Men det är ett väldigt bräckligt läge och många är oroliga för en tändande gnista som skulle kunna skapa ett storkrig mellan länderna, säger SVT:s reporter i Turkiet, Tomas Thorén, under tisdagsmorgonen."
"Risken för ett storkrig kryper närmare."
"Och partikollegan Elizabeth Warren kallar attacken för ” ett omdömeslöst drag som riskerar att eskalera till ytterligare ett storkrig i området ”."
"I en intervju med den tyska dagstidningen ” Bild ” säger Ukrainas president Petro Petrosjenko att landet är redo för ett storkrig mot Ryssland."
"Även om ingen av länderna vill ha krig så skulle en eller flera blodiga konfrontationer kunna leda till ett förödande storkrig."
"I intervjun, som publiceras i dagens upplaga av ” Bild ”, säger den ukrainske presidenten att Ukraina befinner sig på randen till ett storkrig :"