stoppsignal

Substantiv

stoppsignalen

stoppsignaler

stoppsignalerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: stoppsignal

Bestämd singular: stoppsignalen

Obestämd plural: stoppsignaler

Bestämd plural: stoppsignalerna

"Enligt åtalet ska den 21-årige mannen ha orsakat en trafikfarlig situation genom att strunta i stopplikten, ignorera polisens stoppsignal, köra snabbt och vingligt och på fel sida av vägen."
"ATC gör så att tåget stannar automatiskt om det förs fram för snabbt eller närmar sig en stoppsignal."
"Under stoppet fick SJ tillstånd att låta tre X 2000-tåg köra mot stoppsignal och kunde därför passera Gävle centralstation."
"– Det är ett tåg som kört mot stoppsignal, det har kört mot rött, i princip, säger Joanna Ljunggren, presskommunikatör."
"Föraren i personbilen, valde dock att fortsätta köra, trots polisens stoppsignal, men kom inte långt."
"Med både sirener och stoppsignal försökte Kustbevakningens besättning få stopp på männen."
"- Det tar sig uttryck i signalfel, det visar stoppsignal och då får vi inte köra, säger Bengt Stenberg på SL:s pressjour."
"Lokföraren lyckades inte få stopp på tåget förrän 200 meter efter en stoppsignal."
"Bromsförmågan hade inte kontrollerats på ett tåg som körde mot en stoppsignal och spårade ur i Folkesta utanför Eskilstuna i mitten av februari, uppger P4 Sörmland."
"Föraren struntade dock i polisens stoppsignal och körde vidare med patrullen efter sig."