språkriktighet
språkriktigheten
(-)(-)
Substantiv [n]Översättningar
Hur används ordet språkriktighet
- "Kommunens namngrupp har sedan granskat namnförslagen med parkenheten och anpassat dem efter svensk språkriktighet och god ortnamnssed."
Relaterat till språkriktighet
grammatik
- adverbial [ lingvistik ]
- adverbialbestämning [ lingvistik ]
- adverbialsats [ lingvistik ]
- attributsats
- attsats
- bisats [ lingvistik ]
- epitet
- filologi
- frågesats [ lingvistik ]
- grammatik [ lingvistik ]
- grammatika
- grammatiker [ lingvistik ]
- grammatikfel [ lingvistik ]
- grammatikregel
- grammatisering
- huvudsats [ lingvistik ]
- infinitiv [ lingvistik ]
- interpunktion [ lingvistik ]
- komparativ
- koncessiv
- konditionalsats [ lingvistik ]
- konjunktionalsats
- konjunktionssats
- konsekutivsats
- kopula
- läsetecken
- mellanmening
- mellansats
- partitiv
- possessivattribut
- predikat [ lingvistik ]
- predikativ
- predikatsfyllnad [ lingvistik ]
- relativsats
- resolvering
- sats [ lingvistik ]
- satsbyggnad [ lingvistik ]
- satsföljd
- satslära
- skiljetecken
- språkbehandling
- språklära [ lingvistik ]
- språkriktighet [ lingvistik ]
- språkvetenskap [ lingvistik ]
- subjekt [ lingvistik ]
- syntax [ lingvistik ]
- undersats [ musik ]
- utropssats
språk
- allmogespråk
- bonddialekt
- dotterspråk
- esperantist
- esperanto [ lingvistik ]
- fingerspråk [ språk ]
- folkspråk [ lingvistik ]
- högspråk
- jollerspråk
- kotterispråk
- landskapsmål
- landsmål
- modersmål [ lingvistik ]
- moderspråk
- munart
- provinsdialekt
- provinsialism
- riksspråk
- rotvälska [ lingvistik ]
- samtalsspråk [ lingvistik ]
- skriftspråk [ lingvistik ]
- slangspråk
- språkbruk [ lingvistik ]
- språkfel [ lingvistik ]
- språkförbistring
- språklära [ lingvistik ]
- språkriktighet [ lingvistik ]
- stamspråk
- systerspråk [ lingvistik ]
- talspråk [ lingvistik ]
- teckenspråk [ lingvistik ]
- tjuvspråk
- tungomål
- universalspråk
- urspråk [ lingvistik ]
- vardagsspråk [ lingvistik ]
- volapyk
- vulgärspråk
- världsspråk
- ögonspråk
talarkonst
- deklamation
- deklamator
- deklamatris
- deklamatör
- dialekt [ lingvistik ]
- dialektuttal [ lingvistik ]
- diktion
- elokution
- framläspning
- framsnyftning
- framstamning
- föredrag
- lektris
- lektör
- munart
- mål
- recitation
- språkriktighet [ lingvistik ]
- uppläsning
- utsägning
- uttal
- uttryck
- uttrycksfullhet
- välläsning