smärta

smärtan

smärtor

smärtorna

Substantiv [n]

Obestämd singular: smärta

Bestämd singular: smärtan

Obestämd plural: smärtor

Bestämd plural: smärtorna

"– Jag ville visa dem att de klarar smärta och andra påfrestningar."
"” Då hunden fortfarande vägrade hoppa så bet mannen hunden i nacke, nos samt i ögonen varvid djuret gnydde ljudligt av smärta. ”"
"– Övningarna har orsakat både vanmakt och enorm smärta, vilket filmerna tydligt visar, säger Dagnevik, som menar att momenten varit ” livsfarliga ”."
"– Upplevelsen av smärta är olika hos män och kvinnor."
"Enligt åtalet tillfogades pojken smärta, näsblod samt rodnad på ena axeln."
"Då fick hon en kraftig smärta i bröstet och fick snabbt hjälp på sjukhus."
"Hunden ylade av smärta inför de övriga kursdeltagarna och det visade sig senare att hunden fått två sprickor i lårbenet."
"Många i den gruppen av patienter genomgår en svår tid, som bland annat kan handla om att lära sig leva med smärta och då kan miljön spela en stor roll."
"– Det är en sådan otrolig glädje och gemenskap i triathlon, men det är också smärta."
"Män får kraftig smärta i bröstet som strålar ut i armen."