smycke

smycket

smycken

smyckena

Substantiv [t]

Obestämd singular: smycke

Bestämd singular: smycket

Obestämd plural: smycken

Bestämd plural: smyckena

"Ett kassaskåp öppnades med vinkelslip och därifrån stals kontanter och ett smycke som nyligen skänkts till museet."
"När den personen sedan ger dem en vägbeskrivning vill de som tack för hjälpen ge han eller hon ett smycke, till exempel ett armband."
"Chatrin Molin är Hälso- och miljöinspektör Hudiksvall och i en butik hittade hon ett smycke där halten kadmium låg på 13 procent."
"Att göra ett smycke av krympplast förmedlar kunskaper i såväl matte, materiallära som kemi."
"Och så en vacker, liten, målad glaspärla som måste ha tillhört något smycke, kanske ett halsband för pärlans platta baksida har en liten skåra."
"Under inbrotten har brottsoffrens identitetskort försvunnit och senare kommit att användas till att beställa ett smycke värt 8.000 kronor."
"Hon fortsätter att skriva om hur varje smycke har en egen historia, och att det sentimentala värdet ibland kan vara större än det ekonomiska."
"” Ett litet smycke har en egen berättelse för mig."
"Så hittade han smycke från 500-talet"
"Största kicken fick Ulf Ahlstrand när han hittade ett 1500 år gammalt smycke."

föremål som placeras på en person, ofta /kedja/ runt halsen, /ring/ runt en arm eller /ring/ runt ett finger, i dekorativt syfte