ringfinger

ringfingret

ringfinger

ringfingren

Substantiv [t]

Obestämd singular: ringfinger

Bestämd singular: ringfingret

Obestämd plural: ringfinger

Bestämd plural: ringfingren

"En anställd på ett företag i Ronneby klämde sitt ringfinger när ett lastbilsflak skulle tömmas på asfalt."
"En gymnasieelev i Västervik miste på torsdagen sitt lillfinger och toppen av sitt ringfinger vid en arbetsplatsolycka på industriprogrammet."
"Delar av elevens ringfinger behövde senare amputeras."
"Torsdagens match mellan Khetag Pliev och Devin Goodale stoppades i andra ronden när domaren upptäckte att Plievs ringfinger saknades."
"Nu tvingas Ottesen avstå viktiga tävlingar inför VM då hon fick skador på framför allt fingrarna – ett brutet lillfinger och ett väldigt skadat ringfinger."
"HANDBOLL Kroaten Ivan Cupic tvingades amputera sitt ringfinger sedan han fastnat med vigselringen i en stålvajer på träning."
"RUGBY Australiern Jone Tawake har låtit amputera sitt infekterade ringfinger för att hinna bli frisk och i form till VM i Frankrike nästa år."
"Vad är väl ett ringfinger mot att få spela VM i rugby?"
"Han lät få sitt ringfinger amputerat för att hinna bli frisk och i form till VM i Frankrike nästa år."
"Andreas Jonsson har smärtor i axeln efter en tidigare krasch och Antonio Lindbäck kör med ett skadat ringfinger"