rep

Substantiv

repet

rep

repen

Substantiv [t]

Obestämd singular: rep

Bestämd singular: repet

Obestämd plural: rep

Bestämd plural: repen

"– En kvinna höll fast honom med hjälp av ett rep."
"41-åringen säger att han själv utvecklat metoderna med klämmor, rep och påsar."
"Det handlar om rep som använts för att binda ungdomarna, särskilda kläder som ungdomarna tvingats ha på sig, och metallklämmor som fästs på deras kroppar."
"Dagnevik skickar runt de rep som pojkarna bundits med, de påsar de fått över huvudet och rätten får själva känna på de klämmor som använts i samband med de så kallade förtroendeövningarna."
"När mannens skador några timmar senare dokumenterades hade han blödningar i huvud och ögon, skador på hals och rygg och blåsor på händerna där rep och tejp suttit."
"Till skenan kopplas fyra åkvagnar och ett rep i taket som sedan kopplas till en sele som barnen har på sig."
"Bland annat använde han rep, slangar, klämmor för att utföra vad han kallar ” förtroendeövningar ” när han bjudit hem ungdomarna en och en till sig."
"Tillsammans hann den för dagen sammansatta konstellationen göra ett rep – det skedde på Brunnshotellet i Ronneby under fredagen."
"– Stocken har fallit, troligtvis ett rep som gått sönder."
"– Vi försökte locka på den och hade ett rep som vi kanske skulle kunnat fånga in den med."

grovt snöre, grovt tågvirke; kraftigt knippe tvinnade fibrer