realitet

Substantiv

realiteten

realiteter

realiteterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: realitet

Bestämd singular: realiteten

Obestämd plural: realiteter

Bestämd plural: realiteterna

"– I dag måste vi i svensk sjukvård tänka om att tuberkulos är en realitet och vi måste inse att det är en av de diagnoser som måste beaktas när man inte förstår vad det är frågan om."
"– För Malungsborna är fäbodar en levande realitet och det hänger ihop med den lokala identiteten."
"Fäbodar – en levande realitet"
"Det är en realitet i ett sådant här läge."
"– Det är en realitet att vi har Jas-plan i Sverige och det är godkänt och beprövat av riksdag och regering att vi ska ha det och då finns det ingen anledning för oss att vi ska gömma det."
"Män som inte kan kontrollera sin ilska och slår sin partner, eller är i kris av andra skäl, är en realitet i många familjer."
"– Recessionen är en realitet i Tyskland."
"” Recessionen är en realitet ”"
"Klart är att det fanns en föreställning om att Axmar bruk hade en dragningskraft på häxor, under de tider häxor uppfattades som en realitet."
"Och trots att det är mycket kvar av den allsvenska säsongen efter EM-uppehållet så ser Superettan ut som en realitet för Gefle just nu."