rädd

[rɛd]

räddare

räddast

Adjektiv

[rɛd]

Komparativ: räddare

Superlativ: räddast

"GÖTEBORG : Den nioåriga flickan hölls fången i 18 timmar, var periodvis fastspänd och hotades med att kidnapparen skulle sälja henne : – Jag var rädd och ville komma hem."
"När man tittar på brottstatistik är det inte Backa man ska vara rädd att befinna sig nattetid, det är centrala stan."
"” Mamma var rädd att hon skulle bli lidande om jag klagade ”"
"” Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, eller känt en sådan ångest ”"
"Först när sexsnacket kom igång och de omringade henne blev hon riktigt rädd."
"Men så har det varit – och när man berättar för omgivningen att man ska intervjua Inga-Britt Ahlenius kan man få kommentarer som ” man är lite rädd för henne, va? ” – och, ännu oftare, ” hon verkar så modig ”."
"Skälet att hon dröjt så länge med att larma beror bland annat på att hon är rädd för att bli utsatt för repressalier från de personer som är inblandade i de misstänkta grova bidragsbedrägerierna."
"Det är en udda typ som trodde att tjejerna gillade det han gjorde, han trodde att de tyckte att han var snäll, att han inte var någon man behövde vara rädd för, fortsätter han."
"Jag är rädd för att bli gammal och sjuk"
"Och känner sig för första gången rädd för att bli gammal."

som upplever en (ofta mycket obehaglig) negativ känsla av fara eller omedelbar otrevlighet