pigment

pigmentet

pigment

pigmenten

Substantiv [t]

Obestämd singular: pigment

Bestämd singular: pigmentet

Obestämd plural: pigment

Bestämd plural: pigmenten

"Förklaringen är att kräftorna har två grundfärger i sitt skal, rött och blått, som normalt sett bildar kräftans svartbruna pigment."
"– Troligen saknar Mona kräftans naturligt blåa pigment."
"Men mularna går inte att täcka så de hästar som har ljust pigment behöver smörjas in dagligen."
"En och annan saknar kanske de röda inslagen i trädkronorna, i synnerhet på lönnar vars blad innehåller särskilt mycket av ämnet antocyanin som har röda pigment."
"Seracini tror att verket kan finnas bakom en fresk av Vasari, efter att ha funnit pigment som visat sig vara av samma typ som da Vincis Mona Lisa."
"I Nederländerna har 17 procent av 63 undersökta tatueringsprodukter visat sig innehålla pigment som är baserade på cancerframkallande ämnen."
"- Hon påstod också att modellen var från Brasilien, att hon hade ett annat pigment och var så här brun."
"Men det stämmer inte, en brasilianska haar inte annorlunda pigment än vi i västerlänningar."
"Det sker i ett unikt ljusfångande protein, ett pigment, i bakterierna."
"Forskolin aktiverar hudcellerna och får dem att producera mörka pigment, melanin."

Fotograf: Wikipedia

material eller substans som förändrar färgen hos något