påringning

påringningen

påringningar

påringningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: påringning

Bestämd singular: påringningen

Obestämd plural: påringningar

Bestämd plural: påringningarna

"– Vi har inte fått någon påringning alls om detta, varken i Falun eller Borlänge, men det har ju flaggats för det ganska ordentligt i media så folk har väl varit medvetna om att det skulle ske, säger Björn Mattsson, vakthavande befäl på polisen i Dalarna."
"Minuter efter det första larmet fick SOS påringning igen från E4 i Hälsingland."
"Det var vid 13-tiden på onsdagen som en äldre kvinna i Varberg fick påringning av en man och en kvinna."
"Vid nästa tillsyn reagerade kvinnan inte vid påringning."
"Omkring hälften av de felaktiga samtalen, 515 116 stycken, var så kallade ” Tyst 112 ” – påringning där man inte har kunnat upprätta ett samtal."
"Och från Dalarna : ” Vi har fått påringning om saknade varor / ... / Börjar bli synnerligen kännbart för dem."
"En däckfirma i Sala som hjälpt flera bilägare att byta däck fick påringning från kunder som trodde firman gjort fel och bytt för tidigt."
"Kl 12.33 fick SOS Alarm en påringning om att någon kunde ha gått ner sig i vattnet vid småbåtshamnen i centrala Järpen."
"Östersunds kommun går idag ut med en varning till äldre personer som får påringning vid dörren."
"En man fick, strax före midnatt på onsdagskvällen, påringning av två okända män som tvingade sig in i hans lägenhet."