påkommen

Hur används ordet påkommen

• "Men han blev påkommen, jagad, och gripen."
• "En kommunanställd i Karlskrona har blivit påkommen för att vid upprepade tillfällen ha spelat datorspel under arbetstid."
• "Men han blev påkommen av en kvinna i huset som skulle värma välling till sitt barn, och sprang då därifrån."
• "Men innan han hann sätta kniven i däcken blev han påkommen."
• "Han blev dock påkommen av en förbipasserande joggare, som sa åt honom att släcka elden."
• "När mannen blev påkommen av paret så ska han ha hotat dem med en kniv och i samband med det försvunnit från bostaden med parets bil."
• "I Ronneby går kommunen nu ut och vädjar till invånarna om att respektera bevattningsförbudet, annars kan den som blir påkommen med att vattna sin tomt få vattnet avstängt."
• "Inbrottstjuv påkommen – försökte bryta sig in på företag"
• "– Jag trodde inte att jag skulle bli påkommen och tyckte att det lät som en bra idé, uppger han i förhör."
• "Men han blev påkommen, och får nu villkorlig dom i ett strafföreläggande."