påk

påken

påkar

påkarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: påk

Bestämd singular: påken

Obestämd plural: påkar

Bestämd plural: påkarna

"En 48-årig kvinna bar runt på en påk i Sölvesborg."
"Kvinna beväpnad med påk dömd"
"Den 48-åriga kvinnan gick runt med en påk med en blytyngd i änden på Norjebokevägen i Sölvesborg i somras."
"Enligt den anmälan JK nu vill ha svar på står det också att ett polisbefäl på orten ska ha uppmanat föräldragruppen att skaffa ” ett basebollträ eller en påk ” för att försvara sig vid hotfulla situationer."
"I en av kontakterna med Karlshamnspolisen fick föräldrarna rådet att de skulle skaffa sig ett basebollträ eller en påk att försvara sig med om de var rädda."
"Polisen : ” Skaffa en påk att försvara er med ”"
"Däremot pekar JK på att det strider mot bestämmelserna i polisförordningen att uppmana allmänheten att utrusta sig med basebollträ eller påk."
"När de kontaktade Karlshamnspolisen blev svaret : ” Skaffa er en påk att försvara er med. ”"
"Den kvinnliga restaurangägaren slogs ned med en påk och höggs flera gånger med kniv i källaren på sin restaurang sommaren 2002."
"En man bröt sig in hos sin före detta sambo i Vikby, Hedemora, på söndagskvällen och hotade att slå ihjäl henne med en påk."