mysterium

Substantiv

mysteriet

(-)

mysterierna

Substantiv [t]

Obestämd singular: mysterium

Bestämd singular: mysteriet

Bestämd plural: mysterierna

"– Det har varit ett mysterium."
"Hur de hamnade där är fortfarande ett mysterium som man på Blekinge museum är otroligt intresserade av att gå till botten med."
"I flera år har personalen på Torgbackens förskola i Karlskrona mått dåligt på jobbet, något som varit ett mysterium för huvudskyddsombudet Håkan Berg."
"Det finns många fler historier och föremål inne på magasinet, men många kommer för alltid vara ett mysterium."
"I fjol nådde kanalen över tio miljoner visningar och i serien möter vi förutom huvudpersonen Tom, även karaktärer som polisbilen Matt, brandbilen Frank som löser mysterium i staden samt en superlastbil som kan förvandla sig till flera olika fordon."
"Där sjunger man ” Vilket stort mysterium – omöjligt att förstå – men ändå är det så ”."
"Det är ett mysterium."
"Känns som ett ” mysterium ”"
"– Detta var ett mysterium för honom också."
"Blev ett mysterium"

något oförklarligt; hemlighet